Blekingeankan härstammar från en liten flock på två andrikar och fem ankor som 1994 hittades hos en fiskarfamilj bestående av Ture Nordström och hans två söner på Ungskär i Blekinge yttre skärgård. Ture hade ärvt dessa ankor av sina föräldrar och haft dem hela sitt långa liv. Under vintern hölls ankorna på stall där de förökades och släpptes sedan ut i havsbandet där de förutom fiskrens i stort sett fick klara sig själva. Inkorsning av moderna rasankor eller återkorsning med gräsänder har så vitt man vet inte skett och blekingeankan utgör därför sannolikt en i stort sett oblandad och oförädlad rest av den gamla lantrasankan.

Rasbeskrivning

Blekingeankan ser ut som en större och blekare variant av gräsanden. Den har oftast en vit halsring som kan variera lite i storlek. De har orange eller gulorange ben och näbben är grönaktigt gul hos andriken och gul till gulbrun hos ankan. På näbben finns en svart tipp längst ut. Formen på den svarta tippen samt utseendet på den vita halsringen skiljer sig från individ till individ och är ett bra sätt att skilja dem åt då de annars är mycket lika varandra.